Yasmine mamma till Dennis & Angelina

 Nu är det kväll för mig som vaggar runt med illamående och ont i magen.

Konstigt är att detta illamående och magont inte alls ter sig som min magsjukdom vanligtvis vardagligen gör.

Har jag det riktigt illa får jag inte behålla någon mat. men som sagt har jag bättre och sämre perioder.

Varför är det så?

Mina tarmar arbetar alldeles för fort.

Hur påverkar detta mig? tyvärr blir det alldeles för mkt toa besök, och dagliga buksmärtor, vilket även påverkar sömnen som blir minimal, lågt blodtryck, yrsel.

Min läkare sa en gång att min magsjukdom gör att min livssitation är värre än för en svårt njursjuk person.

 

Innan jag fick min son var väl sjukdomen värre än någonsin och i 20årsäldern när den bröt ut på mig

rasade jag i vikt till 45kg tänk er själva en tjej som är nästan 180lång.

 

Jag är även en av erstas mest utredda patienter under flera år har vi provat mediciner, jag är inlagd för att man ska kunna verifiera hur illa det vart. man har gjort röntgen, gastroskopi och koloskopi flera gånger.

 

Stress är något som förvärrar magen och på sikt har jag lärt mig leva med det trots att det begränsar mig så låter jag det inte styra mig,

 

magsjukdomen jag har är kronisk och mina läkare har sagt att dom inte tror att jag kommer bli så mkt bättre.

Möjligen att jag periodvis mår lite bättre.

 

Den nya påtagliga magsmärtan är troligen någon form av magkatarr säkert utav all stress runt omkring mig.

Många av er vet att min man ligger på sjukhus och har vart svårt sjuk i cancer under väldigt lång tid.

Vilket har blivit att jag dragit ett väldigt tungt lass själv.

Och det går inte att beskriva för dom som inte vart med om det.

 

Mina ryggproblem med förslitningar på dom flesta kotor och i ländryggen gör att jag får stark medicin.

Min mage tål dock inte medicinen. utan vill helst göra sig av med den på direkten.

 

Så dessa sjukdomar krockar och så fort min man är någorlunda frisk ska jag ta tag och gå med ryggen igen.

Som sagt hinner jag inte med ett skit av vad jag borde med min egen kropp.

Men som sagt jag ser livets små glimtar, och jag tar vara på allt, och ja jag unnar mig att försöka lyxa till vardagen det är ett måste för att orka vara stark.

Jag har ju världens finaste son som får mig att le varje minut så för honom kommer jag kämpa livet ut.

 

Och som sagt alla sjukdomar syns inte på ytan, dom märks inte i en välskriven blogg, men dom finns därinne.

 

Och jag besitter en enorm styrka, som jag knappt trodde fanns.